Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De nordiska länderna - 2. Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANMARK.
publicist av rang. Han tyngdes icke av mycket kunskaper, men med sina
brister var han en redaktör just efter sin tids sinne; han hade ett äkta
patos, som bar upp honom och hans tidning, och han tvekade aldrig
att sätta in sig för vad han ansåg vara sin plikt. Så blev Fædrelandet
organ för det nya parti, vilket allt som åren skredo allt mer tog makten
i Danmark, därför att det hade den bildade, framförallt den akademiska
opinionen för sig, nationalliberalerna. Det förenade, såsom namnet
anger, två av tidens mäktigaste tendenser, och av dessa blev
nationalismen den viktigaste.
Ty nu trädde den
slesvigholsteinska frågan i
förgrunden, och i denna intogo
nationalliberalerna den rent
danska ståndpunkten. De sökte
stöd hos fränderna i norr, och
så kommo de att sätta
skandinavismen på sitt program
som en av dess främsta
punkter. Med den är Plougs namn
oupplösligt förenat, i det
hänseendet blev han en ledare för
hela Nordens ungdom.
Under 1840-talet, då
partiet ännu var i opposition, stod
Fædrelandet illa till boks hos
regeringen och hade
oupphörliga sammanstötningar med
censorn Chr. Reiersen. Denne
var en både rättänkande och
förståndig man, men han må- Bild 71. CARL PARMO PLOUG.
ste följa sina instruktioner, och
själva ämbetet var nu så förhatligt, att dess innehavare måste bli illa
beryktad, ett mål för hån och skämt.
Tidsskiftets kritiska och oppositionella stämning fick inom pressen
— och inom litteraturen över huvud —sitt skarpast präglade uttryck
i Corsaren, ett skämtblad efter mönstret av de franska samtida, som
1840-46 skrevs av M. A. Goldschmidt. Utfallen voro som oftast både
skarpa och kvicka, och de riktades åt alla håll. Om också regeringen
skänkte de tacksammaste uppslagen till giftiga anspelningar, så fick
även nationalliberalismen sina kännbara slängar. För sådana blev
jämväl filosofen Kierkegaard ett föremål, men en dag gick det upp
för Goldschmidt, att han därutinnan handlat orätt. Han var en man
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>