Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De nordiska länderna - 2. Danmark - 3. Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORDISKA LÄNDERNA.
Samtida med Politiken (1884) är den ännu bestående Tilskueren, som
mestadels hållit samma riktning, men på en vida förnämare nivå. —
Ugens Tilskuer (1910—1920), vars mest framträdande man var Harald
Nielsen och som hörde unghögern till, kunde ej få fast grund.
Alltjämt består också Illustreret Tidende, som startade 1859. Den
har varit eklektisk och upptog på ett jämförelsevis tidigt stadium
författarna av den nya skolan, som därmed introducerades hos den
stadigt borgerliga publiken. Den har över huvud hållit sin text på en
verkligt litterär nivå, och att den icke gått under i konkurrensen med
de modernare och lägre stående veckobladen, är i sin mån ett
vittnesbörd om traditionens styrka i den danska kulturen.
3. NORGE.
Fåtaliga, små och gammalmodiga voro de tidningar Norge ägde
i början av 1800-talet. Samhällets liv hade varken i yttre eller inre
hänseende den art och den kraft, att det fordrade andra organ än
’Intelligenssedler’, d. v. s. veckoblad med annonser och kungörelser.
Carl Johans åtgärder voro nog ibland av det slag, att de stimulerade
den alltid ömtåliga norska självkänslan, men det dröjde innan en
verklig opposition hann växa upp. Ludvig Mariboe, en dansk av judisk
börd, nämnes emellertid på grund av sitt blad Patrouillen (1824—32)
såsom den norska journalistikens fader; personliga besvikelser torde
ha satt pennan i hans hand. Mycket högre rang kan knappast
tillerkännas Statsborgeren (1831—37). Den påtalade mest enskilda
övergrepp (liksom den första svenska oppositionspressen), och huru liten
läsekretsen då var framgår därav, att den som högst fångade 600
abonnenter. Den hade emellertid under sina sista år till redaktör ingen
mindre än Henrik Wergeland, den borne skalden och den borne
journalisten, på en gång folkupplysare och polemiker, i vilken det nya
Norge dyrkar sin föregångsman och det norska folket sin symboliska
personlighet. I Statsborgeren visade han mest blott sin polemiska
talang.
Wergcland ville föra in nya idéer; mot honom stod J. S. C.
Welhaven som målsman för traditionen, som i Norge bars upp främst av
de i dansk kultur bildade ämbetsmännen. Den ledande bland de unga
på denna sida var A. M. Schweigaard, som med sin realistiskt inriktade
intelligens och med sin överlägsna personlighet snart vann ett
utomordentligt inflytande; likgiltig för de formella politiska frågorna,
genomförde han sakliga, ckonomiska reformer, varav landet var i stort
behov. Mot detta ämbetsmannaregemente reste sig emellertid efter
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>