Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De nordiska länderna - 4. Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORDISKA LÄNDERNA.
August Schauman i hans veckoblad Papperslyktan (1859—1861, det
sista året med en annan redaktör), där tidens europeiska liberalism
fick ett språkrör; de häftigaste striderna utkämpade Schauman
emellertid med Snellman, då han med hänvisningar till förhållandena i
Schweiz opponerade sig mot den Snellmanska teorien, att en nation
kunde ha endast ett språk.
Men sitt egentliga organ fick liberalismen i Helsingfors Dagblad,
som utkom från och med 1862. Denna tidning inleder en ny epok i
den finländska tidningspressens historia; den är Finlands första stora
dagliga politiska tidning i modern mening, och dess chef (från 1865
till 1882) Robert Lagerborg är den förste politiske publicisten av stora
mått i detta land — om Snellman icke räknas med. Lagerborg ägnade
sig helt och hållet åt sin tidning, något som var nytt för finländska
förhållanden, och han förde i sitt blad med stor stilistisk talang, med
logisk konsekvens, med ett vaket sinne för den praktiska politikens
krav och med utpräglad nobless de liberala idéernas talan så på det
konstitutionella som på det ekonomiska och sociala området. Hans och
hans liberala partivänners åsikt var att dessa allmänpolitiska tankar
i partilivet borde ha en mer avgörande betydelse än språk- och
nationalitetsfrågan, där hans tidning intog en förmedlande hållning: finska
språket skulle småningom erhålla den plats det kunde kräva som
flertalets språk, men svenskan dock alltid bevara en rättsligt jämbördig
ställning. Vid Lagerborgs sida stod Anders Chydenius, som under en
lärotid vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning studerat en
publicistik av modernare snitt, än Finland kunnat bjuda på. Men icke
endast genom sin politiska hållning vann Helsingfors Dagblad en
ställning som ingen tidning i landet dittills innehaft; också rent tekniskt
i fråga om nyhetsmaterialet — bladet var sålunda den första tidning
i Finland, som i rikare mått utnyttjade telegrafens möjligheter — och
i fråga om innehållets aktualitet och mångsidighet stod tidningen på
ett helt annat plan än dess föregångare. Lagerborg avled 1882, R.
Castrén, som ingav de bästa förhoppningar såsom en honom värdig
efterträdare, redan året därpå, och Chydenius, som sedan blev
chefredaktör, ägde icke de egenskaper, som gjort honom lämplig på denna
post, ehuru han med sina teoretiska insikter lyckligt kompletterat
Lagerborg. Därtill kom ännu att de liberala idéernas mest lysande tid
var förbi och att den förmedlande liberala hållningen i språkfrågan
icke kunde hävda sig gentemot de radikalare finska och svenska
riktningarna. Tidningen måste därför upphöra 1887.
Det politiskt mest betydande organet på svenskt håll blev därefter
Nya Pressen under Axel Lilles ledning (grundad 1883). Tidningen
hyllade över huvud samma politiskt liberala åskådningssätt som
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>