Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vår färd, så är ingen fara för jungfruns säkerhet.
Derom beder jag eder vara öfvertygad.»
»Ja» unge vän, jag kände eder såsom en redlig
och oförskräckt, men på samma gång förslagen och
klok man och derför ....»
»Derför ....?»
»Derför gick jag in på ett förslag, som i grunden
utgick från min dott....»
Här af bröts hans tal af den djupt rodnande
ungmön, som sade, i det hon varnande lyftade sitt
sköna finger:
»Fader!»
Dervid såg hon så bedjande ut, som om hon
velat anropa fadren om sitt lif eller om en annan
vigtig ting. Men denne fortfor:
»Åh! min dotter, denne unge man må väl veta,
hvilket förtroende du sätter till honom. Det var
min dotter», han vände sig till mig, under det han
fortsatte på detta sätt, »det var min dotter, som
föreslog, att jag hos konungen skulle anhålla om
tillåtelse för eder att ledsaga henne till hennes
anförvandter i Hanau.»
Aurora sade intet. Hon stod djupt nedlutad
öfver sitt göromål, så att jag icke kunde varseblifva
huru hennes ansigte såg ut i denna stund. Sjelf
kände jag en omätlig glädje genombrusa mitt inre
med sällsamma rörelser, när jag hörde det, som
fadren förtäljde.
»Sannerligen!» utbrast jag med en hänförelse,
som jag verkligen kände. »Skön jungfruns
förlitande skall visserligen icke komma på skam. Jag
vill gerna till hennes räddning både våga och gifva
mitt lif.»
Den hastiga, men oändligt sköna blick, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
