- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
234

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att denna var med kärlekens hand fästad vid sin
unga matmoder.

Sedan allt detta var gjordt, gick jag ett stycke
längre nedåt floden, mindre i den tanken att speja
efter fienden, än för att njuta af den storartade
utsigten. Knappt hade jag hunnit ned till närheten
af stranden, förrän jag såg en manstark ryttaretrupp
framrycka på flodens andra sida, utgörande
omkring sextio män, hvilka tycktes vara lika väl
väpnade som vi. Jag undrade, hvad det månde
betyda, ty jag visste icke, om konungen hade
afskickat flera afdelningar åt detta håll.

Då såg jag tydligt, huru den man, som red i
spetsen för truppen, pekade med fingret åt just den
plats, der han säkerligen allt för tydligt kunde se
de hvilande qvinnorna, manskapet och hästarne.
Denna rörelse af anförarens hand och den
omständigheten, att hela truppen strax lät hästarne falla in
i ett snabbare lopp, kunde icke annat än väcka mina
misstankar om något anslag mot oss, och när jag
rätt betänkte saken, föreföll det mig alldeles icke
otroligt, att den der .... obekante jagade efter oss,
i afsigt att sätta sig i besittning af den dyrbara
skatt, som jag var satt att beskärma och försvara.

Mina misstankar skulle emellertid snart blifva
visshet.

Medan jag stod der, öfverläggande med mig
sjelf om hvad som borde företagas, kände jag en
mjuk hand vidröra min skuldra för ett ögonblick
och en skön stämma hviskade:

»Alltid vaksam!»

Jag rådde icke derför, att min röst, när jag
svarade, förrädiskt uppenbarade den rörelse, som
jag i mitt hjerta kände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free