Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, ädla jungfru, för eder skull är det mig en
glädje att vara vaksam.»
En svag rodnad spridde sig öfver hennes sköna
kinder, hvarvid hon såg in i mitt öga och jag i hennes.
Det var troligt, att hon i min blick läste mina
känslor, men hon skyndade att föra samtalet tillbaka
uti dess rätta spår.
»I undren öfver ryttarne derborta?»
»Ja, det förefaller mig, som om ....»
»Låt mig genast skingra alla edra tvifvel!
Desse ryttare hafva tågat ut för att fånga oss.»
»Huru veten I det? Ären I begåfvad med
siarekraft, ädla jungfru? Jag misstänker visserligen,
att det är som I sägen, men till någon visshet
i denna sak har jag icke kunnat komma?»
»Men det kan jag, ty jag igenkänner mannen,
som färdas i spetsen för ryttareraden.»
»Ah! Skulle det möjligen vara ....?»
»Herr von Freudenthal, ja det är verkligen han.»
»Freudenthal? Jag trodde att ....»
»Hvad trodden I?»
»Jag vet icke, om jag vågar såra edra öron med
hvad jag ämnade säga.»
»Talen I fritt ut! Jag är förvissad derom, att
I aldrig kunnen säga något, som skulle såra min
qvinliga värdighet.»
Den blick af förtroende och tillit, som hon
härvid skänkte mig, var värd mer än något konungarike
i verlden.
»Så vill jag då tala. Är det denne Freudenthal,
som vållat eder så mycken oro?»
»Ja, det är han.»
»Jag hörde dock af konungen, att den person,
som vi tala om, skulle vara en högt uppsatt man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
