Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiender. Icke en enda af dem vacklade eller såg
tvekande ut. Men hvad båtade deras mod! Inom två
minuter efter det de hade uppstält sig, hade ett
halft dussin svenska kanonkulor spridt deras lik
kring fältet. Liknande uppträden kunde äfven
varseblifvas här och der på vår sida, men i allmänhet
voro manspillan och skadan störst på fiendernes
sida af floden.
Nu rycka de tappra, oförvägna finnarne ned
till stranden och efter dem följer en lång rad af
vagnar, lastade med sådana materialier, som äro
nödvändiga till brobyggnad. De modige gossarne
visste ganska väl, att de aldra flesta af dem
troligen icke skulle komma med lifvet från det arbete,
till hvilket de nu begåfvo sig, men lika glada voro
deras ansigten och lika taktmessigt marscherade
de efter krigsmusikens toner. Nu slog en kula
ned alldeles invid dem. De vände icke ens
hufvudet åt sidan, för att se den kastkropp, hvaraf
deras lif nyss hotades. Orden fara och fruktan
månde icke finnas i deras tungomål.
Detta var just det ögonblick, som jag hade
afvaktat för att verkställa den plan, på hvars
förberedande jag hela natten hade arbetat. Nu skulle
broslagningen begynna och nu var min tid inne.
Jag nalkades det ställe, der Gustaf Adolf stod,
omgifven af de ännu dystert blickande generalerna.
»Min herre och konung!» dristade jag mig att
säga, sedan jag ödmjukt hade helsat honom och de
omkringstående höge herrarne.
»Flink! Nå, hvad vill du, min gosse?» frågade
konungen nådigt.
»Jag har en gunst att ödmjukligen bedja om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
