Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifall min herre och konung gifver mig tillstånd att
framställa min bön.»
»Tala! Allt är dig i förväg beviljadt, så vida
du icke önskar att lemna mina fanor, ty det
tillåter jag dig i sanning icke.»
»Och likväl är det just om tillåtelse dertill,
som jag vill bönfalla.»
»Hvad? Snarare skulle jag trott, att sol och
måne kunde falla ned från himmelen, än att du,
Flink, skulle kunna öfvergifva din konung. Jag
vill heller icke hålla dina ord såsom allvarligt
menade, utan tror snarare, att der ligger någonting
doldt inunder din besynnerliga önskan.»
»Deri har min herre och konung rätt. Det är
ingalunda min afsigt att säga mig fri från eder
tjenst, så länge det förunnas mig att här qvarstanna.
Min önskan är allenast att få under några timmar
aflägsna mig från lägret och som jag ser, att
rytteriet icke kan vara till någon nytta, förr än
brobyggnaden blifvit fullbordad, så torde jag till dess
icke behöfvas här.»
»Nå, och hvartill skulle du använda din frihet,
om jag beviljar dig den?»
»Till utförande af en plan, hvilken jag tror
skulle kunna underlätta finnarnes arbete med bron.
Jag ämnar nämligen, om det tillåtes mig, sprida
en sådan rök öfver hela flodens yta från den ena
stranden till den andra, att man från fiendesidan
svårligen lärer kunna upptäcka det arbete, som
förehafves, och således icke heller förhindra dess
utförande.«
Konungen betraktade mig uppmärksamt. Hans
ögon tycktes vilja intränga i min själs innersta,
för att skåda mina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
