Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagna oss af fönstret? Det skulle isynnerhet för
dig vara obeqvämt att nödgas fly den vägen.»
»Nej, min älskade! Jag känner icke gångar
och korridorer i detta hus, ty jag har icke varit
utanför detta rum. Och för öfrigt, när du är vid
min sida, skola alla svårigheter förefalla mig lätta.
Kom!»
Den raska flickan ville skynda upp på bordet
för att derifrån nå fönstret och komma ut i det
fria, men en tilldragelse inträffade, hvilken åtminstone
för ögonblicket omintetgjorde hvarje försök
till flykt.
En dörr öppnades i bakgrunden af rummet och
genom den inträdde fyra väl beväpnade karlar,
klädda liksom deras redan fallne kamrat, dock med
den skilnaden, att två af de senare råkade vara af
mindre kroppsstorlek, så att deras drägter tycktes
kunna rymma hvardera ytterligare två eller tre så
spensliga kroppar. De båda andre deremot hade
liksom den stupade karlen svårt att få rum i de
trånga klädespersedlarna.
Tre af dessa vände sig mot mig och den
återstående stälde sina steg bort till bordet, der Aurora
ännu stod upprätt. Men innan någondera af
karlarne hade tillryggalagt afståndet mellan oss, hade
jag skyndat bort till Aurora och lemnat henne i
handen en af mina pistoler, på det att hon skulle
kunna afvärja den första faran.
»Var icke rädd för min skull, min älskade!»
ropade den modiga flickan. »Om jag är utkorad
till en krigares hustru, skall jag äfven visa mig
värdig denna ära. Den förste af er, som nalkas
mig, skjuter jag för pannan.»
Bofvarne tvekade ett ögonblick. De förstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
