- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
356

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sannolikt, att Aurora skulle kunna sätta sin hotelse
i verkställighet, ty hennes röst hade en fasthet,
hvilken öfverraskade till och med mig, ehuru jag
tillförne kände henne såsom en modig qvinna.

Jag hade stält mig skyddande framför min
brud, villig att, om det så erfordrades, gifva mitt
lif för henne. Dock ansåg jag verkligen den
förestående vapenleken icke vara så farlig. Mina
motståndare voro visserligen fyra, men som ingen af
dem hade något skjutvapen, hoppades jag, att Auroras
pistol skulle befria mig från den ene, under det
att jag sjelf jagade en kula i pannan på en annan,
hvarigenom deras antal skulle nedgå till två, och
med dem skulle säkerligen mitt goda svärd kunna
göra leken kort.

Hvad jag sålunda förutsåg, det skedde ock.
De båda skotten affyrades nästan samtidigt och två
af fienderna föllo under svordomar och förbannelser
till marken. Nu gaf jag de båda öfverlefvande
ingen tid att hemta sig från sin förskräckelse. Djerft
trängde jag inpå dem och tvingade dem att
småningom draga sig tillbaka ända till den motsatta
väggen. Här vexlade vi hugg på hugg. Intet enda
ögonblick hvilade svärden, förrän båda mina fiender
voro urståndsatta att föra vapen. Då bådo de om
nåd och som jag aldrig haft tillräckligt hårdt hjerta
att öfva grymhet mot en redan slagen fiende, så
nöjde jag mig med att fråntaga dem deras svärd.
Den ene föll till golfvet af matthet och blodförlust,
den andre föll tungt ned på sätet, der han började
ansa sina sår.

Aurora kom nu till mig och drog mig bort,
tagande vägen genom den dörr, som öppnat sig för
att insläppa de fyra karlarne i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free