Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På rekognoscering - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helst, så erinrar jag mig verkligen, att ingen annan
än jag eger rätt att här befalla och att ingen har
rättighet att klandra mina handlingar. När
jag vill anförtro dig femhundra ryttare, så måste det
vara en möjlighet. Menar du icke det?»
»Visserligen, min herre och konung!»
»Nå, då vill jag genast gifva befallning, att
femhundra ryttare ställas under ditt befäl, och du
eger att redan denna natt begifva dig åstad. Gud
vare med dig!»
Jag bugade mig vördnadsfullt och gick.
Det var icke lätt att redogöra inför mig sjelf
för de känslor, med hvilka jag hade mottagit detta
uppdrag af konungen. Jag kände mig på samma
gång glad och betryckt — glad öfver konungens
förtroende, men betryckt genom det ansvarsfulla i
min ställning. Dock, öfverlemnade jag mig icke
länge åt slika tankar, till hvilka jag ock saknade
tid, enär jag måste sysselsätta mig med
förberedelserna till min färd. Under arbetet återkom mitt
glada mod och jag blickade mot framtiden med
tillförsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
