Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karl, i hvilken jag till min utomordentliga
förvåning igenkände Heinrich, min trolofvades
tjenare, hvilken jag trodde vara i Innsbruck. Jag
blef naturligtvis både häpen och förskräckt, ty jag
insåg, att denne mans närvaro på denna plats
var liktydig med en eller annan ond tidning om
Aurora.
»Heinrich?» utropade jag.
»Ah, är det fänrik Flink? Ja, sannerligen!
Mina ögon börja att försvagas genom dessa
oupphörliga sorger, så att jag icke kände igen eder.»
»Hvad gör du har? Och hvad är det du talar
om sorger?»
»Ack, herre, det är en lång och sorglig historia.
Jag förmodar dock, att detta till eder stälda bref
upplyser eder derom.»
»Gif hit!» utropade jag otåligt.
Han räckte mig en liten skrifvelse, som jag
med beklämdt hjerta mottog. I närheten varsnade
jag en eld, som tycktes vara öfvergifven och vid
hvars slocknande sken jag ostörd kunde läsa
brefvet. Jag vinkade åt Heinrich att följa mig och
han lydde tigande.
Se här innehållet af detta olycksaliga bref, som
med ens gjorde min själ till rof för en till förtviflan
gränsande sorg:
»Min herre!
En stor olycka har inträffat. Aurora har med
list och våld blifvit bortröfvad ur mitt hus. Gud
är mitt vittne, att hvarken jag eller någon af de
mina hafva någon del i hvad som timat och att
vi icke hafva underlåtit att efter bästa förstånd
vaka öfver henne. Jag behöfver förmodligen icke
uppmana eller bedja eder att göra något till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
