Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången gång på slagfältet utan att blekna, men
när de skola klättra uppför en nästan lodrät vägg,
liksom flugorna, hvem svarar för att de icke skola
gripas af svindel och störta ned? Det behöfves
endast, att en af de främste faller. Han skall
ovilkorligen draga de andra med sig och de skola
jemmerligen omkomma. Denna plan duger i
sanning icke.»
Jag blef ganska illa till mods, då jag kom till
denna slutsats.
»Ah», tänkte jag, »om der ändå funnes någon
port på denna sidan af muren, så vore det sannerligen
alldeles icke någon nöd.»
Nå, ingenting är ju omöjligt! Det kunde i alla
händelser vara värdt mödan att förvissa sig derom.
På händer och fötter, för att vara desto mera
obemärkt, kröp jag fram till skogsbrynet, ty vi hade
dragit oss något tillbaka in i skogen, då vi lade
oss att sofva.
Denna lilla möda blef rikligen belönad genom
den upptäckt, jag gjorde. Det fans verkligen en
liten port på muren. Den var hvarken vid eller
hög, men likväl bådadera tillräckligt, för att låta
en man i sender inträda.
»Nå väl», fortsatte jag nu min tankegång, »hvad
hindrar, att jag ensam klättrar uppför branten och
bestiger muren samt öppnar denna lilla port för
mitt folk. De kunna vänta mig derutanför. Men
den förarglige knekten, som med detta öfvermodiga
lugn vandrar fram och tillbaka på muren och har
sin gång just der, hvarest porten nedanför befinner
sig — hvad skall jag göra med honom? Åh, han
är ensam och jag är ensam. Vi äro således lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
