- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
450

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starka. Det vore besynnerligt, om jag icke skulle
kunna finna någon utväg att göra mig af med
honom, utan att de andre inuti fästet märka det. Och
när jag sedan har lyckligt insläppt mitt manskap,
skola vi försöka att instänga fienderna eller på
annat sätt med list och våld göra oss till herrar
öfver dem.»

När jag fattat detta beslut, kände jag mig
lugnare och tänkte med vemod på min trogna brud,
som säkerligen väntade, att jag skulle göra något
försök till hennes befrielse. Jag undrade, huru hon
befann sig, huru Ulrik Apfelbaum behandlade henne,
om hon vore instängd i en källare eller om hon
inom borgens område finge njuta af friheten att gå
omkring och företaga sig hvad hon behagade. Under
det dessa tankar sysselsatte mig, skymtade äfven
förbi min själs ögon möjligheten, att hennes
fångvaktare på något sätt kunde misshandla eller
förolämpa henne. Men denna tanke satte min själ i
ett sådant upprör och förorsakade mig ett så smärtsamt
raseri, att jag måste lugna mig, så godt jag
kunde, med föreställningen om, att ingen kunde
vara tillräckligt hjertlös att vilja förorsaka denna
oskyldiga och sköna varelse något ondt. Jag visste
nogsamt, att sådant likväl tusende gånger inträffat
med varelser, som varit kanske icke mindre oskyldiga
och icke mindre sköna, men jag försökte dock
hålla mig fast vid min inbillning, och detta på
grund af den benägenhet, hvilken jag i likhet med
andra menniskor bekänner mig ega att, då ett fast
hopp icke erbjuder sig, med så mycket större
envishet hålla mig till det, som har blott ett sken
af sanning — samma benägenhet, som gör, att den
drunknande menniskan griper efter ett halmstrå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free