Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockig, mild och lugn stod hon inför honom och han njöt
i fulla drag af ’den synen, men — o ve! -— då erinrade
han sig, huru han hade förfört och öfvergifvit henne och
... ännu en gång måste han rysa. Han tålde icke att se
bilden af den under bördan suckande älskliga varelsen, han
svor högt och dyrt, att det var hans förnäma och rika släg-
tingars och icke hans egen skuld, att han hade lemnat henne
i sorg och förtviflan, han svor ännu dyrare derpå, att han
icke var orsaken till att den härliga qvinnan hade kastat
sig i strömen, hvarur hon uppdrogs våt, kall och död . . .
ja, död. Hu! Han ryste ännu en gång och, ehuru han
svor på sin oskuld, skulle lian gerna velat hafva saken
ogjord...ja, han skulle hafva velat gifva sitt Iif och hela
det konungadöme, som den listige munken förespeglat honom,
om han dermed hade kunnat göra den qvinnan mindre våt,
mindre kall och mindre död, men nej . . . ingenting ville hjelpa
och han svettades i sin förfäran.
Småningom försvann denna hemska syn. Han tänkte
på, huruledes han, för att slippa sina samvetsförebråelser
öfver den nedrighet, han begått mot denna qvinna, hade
flyttat från Blekinge upp till Smålands skogar, huru han
hade nedsatt sig på gården Dackemåla i Sandsjö socken,
huru han kommit i delo med en bonde i Blekinge om en
gård, som han tyckte sig böra hafva i arf, men som rätte-
ligen — det måste han nu i nattens stund medgifva —
tillhörde hans vederpart. Han tänkte på den långa tvisten
om denna gåid och huru den hade förbittrat hans sinne,
så att han hade begått brott på brott, samt huru han slut-
ligen, då fogden i Södra Möre dömde honom från den om-
tvistade gården, hade skjutit fogden ihjel. Till en början
fröjdade denna syn honom mycket... mycket, ty han var i
hjertat lika elak som feg, men när han sedan påminde sig,
huru den dödade fogdens enka hade med handen utsträckt
likt en hämndens engel förbannat, trefaldigt förbannat ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
