- Project Runeberg -  Nils Dacke /
15

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15
Nils Dacke deremot låg länge vaken, men det var
mindre fångames buller, än hans egna tankar, som förjagade
sömnen från hans ögon. Ovilkorligen framstälde sig för
hans själs ögon både mörka, dystra bilder ur hans förflutna
Iif och ljusa, solbelysta taflor ur den ärorika framtid, som
den listige munken hade låtit honom hoppas. Se här en
del af hvad han såg, medan han låg dernere i fängelse-
hålan under Kalmar slotts vall och förgäfves anropade sömn-
guden om nåd och förbarmande.
Först tänkte han på sin barndom, som han hade till-
bringat i det natursköna Blekinge, han tänkte på sin far
och tyckte sig se framför sina ögon, huru denne hans frände
bars hem död, kall och blodig från en vid ett »gille» ut-
kämpad envigeskamp. Han ryste och tänkte ett ögonblick
på sin mor. Det var en lwila för hans tanke, men bilden
af den under mannens råa tyranni suckande, bleka, afmag-
rade, lidande modren försvann snart för hans ögon och han
såg i stället sin egen mycket mindre behagliga bild, han
såg sig sjelf såsom en ung, vild,- sextonårig bondson, dan-
sande på graföl, genom envigesstrider förvandlande alla bröl-
lop i orten till likvakor, ty han lefde på en tid, då jagt och
slagsmål voro den rike bondsonens enda göromål, en tid, då
intet gille ansågs rigtigt präktigt, om icke dervid minst un
»bältespänning» egde rum. * Denna tafla stod sa lifligt för
hans själ, att han högt utropade:
»Huru långt tål du kallt jern?»
Mer än ett vid sådana tillfällen begånget mord hägrade
nu för hans blick. Han ryste, ty han tyckte sig höra de
mördades ’jemmer och de efterlefvandes förbannelser. En
ny hvilopunkt för hans oroliga tanke erbjöd sig, då han såg
bilden af den qvinna, han i sin ungdom älskat. Skön, Ijus-
^MfeThorde till tidens lekar hade bland ynglingar och män, att
tvä och tvä, sammanfastade mod cn gördel, slogos på Iif och död med
knif i hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free