Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
vara en ganska vacker karl, om man icke närmare gran-
skade och tog intryck af de enskilda dragen i hans ausigte.
kn oerfaren qvinna skulle för visso hafva funnit honom
viicker, ty han var väl växt, läng och smärt och dessutom
väl klädd, snarare efter herresed, än såsom en bonde. Dä
man betraktade hans anlete i dess helhet, var det omöjligt
att kalla honom ful, men om man skärskådade detaljerna,
om man granskade hvarje drag för sig, kunde man, åtmin-
stone om man egde någon nienniskokännedom, lätt finna,
att karlen var utomordentligt rå till sina tycken och följ-
aktligen äfveu till sina vanor, att han visserligen egde kraft,
men en kraft, som genia öfvergick till våldsamhet, att han
var egenkär, blodtörstig och grym ,samt att det förstånd,
som lyste i hans dunkelblåa ögon, egentligen var mera be-
rättigadt till namnet slughet, list och fallenhet för låg be-
räkning af egen fördel. Allt detta skulle en meuniskokän-
nare hafva läst i Nils IJackes drag, och pater Göran, hvil-
ken egde en stor rikedom af erfarenhet af både verlden och
meuniskorua, hade utan tvifvel för länge sedan läst allt
detta, ty sadaut var det ideal af en anförare för upp-
roret, hvarom munken hade drömt, ända sedan han och
hans klosterbröder drefvos ut från klostret och måste lik-
som missdådare göma sig i de vilda skogarna.
Qvinnan, med hvilken Nils Dacke samtalade, tycktes
vara omkring nitton ar. AlIt det sköna, som naturen med
gifmild hand skänker det qvinliga slägtet, hade här hlifvit
förenadt hos en enda varelse till ett helt, som var alltför
skönt och älskvärdt att kunna beskrifvas med penna och
bläck. 1 hvarje del af ansigtet log ett skalkaktigt behag,
i hvarje lock af det blonda håret framtittade en gratie. Lik-
väl tillhörde hennes ansigte icke det slag, som lyser med
en felfri, men i längden tröttande regelbundenhet. Snarare
var det temligen nyckfullt sammansatt och en samvetsgran
granskare skulle ovilkorligen hafva gjort den anmärkningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
