Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01
att de olika delarna af den unga damens ansigte voro hem-
tade från vidt skiljda skönhetstyper, men det var just till
en stor del denna nyckfulla oregelbundenhet, som var sä in-
tagande. Framförallt var man dock böjd för att beundra
den ädla, rena och milda, men dock skalkaktiga blicken ur
ett par ljust blåa ögon.
Om munken hade väntat sig att blifva vittne till ett
möte mellan två älskande, så hade han bedragit sig. Visser-
ligen’ sutto båda på samma bänk, men flickan, i hvilken
pater Göran trodde sig se Christina Slätte, befann sig på
mera än tre fots afstånd från Dacke, och hon tycktes icke
vara obenägen att förflytta sig ännu längre bort från honom.
Dock var det lätt att af Nils Dackes brinnande blick för-
stå, att han höll flickan kär och gerna skulle hafva flyttat,
sig tre fot närmare henne, om han icke afhållits från en
sådan manöver genom den mycket märkbara köld, som hvi-
Iade både öfver flickans väsende och öfver allt hvad hon
hade ätt säga den djerfve och gryme stigmannen, ty annat
än en stigman och röfvare var Dacke icke ännu. Han hade
ännu icke blifvit upphöjd till namn, heder och värdighet af
— upprorsmakare.
Just då pater Göran hade kommit till- ro i sitt gömsle,
så att han kunde börja att låna sina öron at samtalet,
hörde han den fagra ungmön utropa:
»Men livad viljen I mig då egentligen?»
»Blif min hustru!»
»I veten icke livad I begären, min vän! Det är en
sed och en god sed, synes det mig, att innan någon upp-
träder såsom friare till en qvinnas hand och gunst, gör han
reda för sin egen person, så att den qvinna, som han be-
gär, lär att känna honom. I hafven aldrig låtit mig rätt
veta, hvem I ären. Visserligen ären I klädd såsom en
herreman och, såvidt jag vet, finnes ingenting, som hindrar,
att I ju kunnen vara en adelsman, men .... men . . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
