Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Sjette Kapitlet.
Hvem Christina Slättes räddare var.
I öpningeu af muren stodo uu ungmön och de båda
karlar, som hade kommit henne till hjelp i nödens stund,
och blickade efter de båda flyende stigmannen, ty såsom en
sådan måste naturligtvis äfven munken räknas, då han till-
bringade aldra största delen af sin tid bland de rofgirige
bönder, som under Jon Anderssons och Nils Dackes anfö-
rande höllo till i Arby skog. De båda männen, som förgäf-
ves hade tröttat ut sig genom den häftiga hetsjagten, voro
naturligtvis icke vid något blidt lynne, då de sägo skurkarne
undfly, och deras ansigten, som blossade af harm, vittnade
gauska tydligt om den förtret, de kände. Ungmön deremot
tycktes icke vara rof för den smärta, hvarmed besvikaudet
af en förhoppning plägar uppfylla en menniskas själ. Myc-
ket snarare skulle man hafva varit böjd tor att tro, att hon
gladde sig öfver sin afskedade friares räddning, men om så
förhöll sig, var det tydligen mindre att tillskrifva någon hos
henne uppvaknad tillgifvenhet för Dacke. än den för de
flesta qvinnor gemensama afskyn för våld och blodsut-
gjutelse.
» Sanct Peter bevare oss!» utropade deu gamle trädgårds-
drängen, meu, hastigt erinrande sig, att hau iqke på femton
år varit katholik och förbunden till helgonens åkallande,
rättade han sig sjelf, sägande: »Jag skulle likväl icke tala
så syndigt, men . . . men nog var det rasande förtretligt, att
karlen skulle ûndkomma oss.»
»Det gör ingenting, Hans», inföll den unga damen.
»Må han gerna fly! Jag önskar honom intet ondt. Säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
