Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
icke Skriften, att vi skola förlåta vår nästa allt hvad han
bryter mot oss?»
%»Nog säger skriften så», svarade Hans, i det att han
samtidigt ref sig i håret, »men då var det allt en smula
bättre stäldt i den gamla kyrkan, ty medan den gamla läran
ännu var god nog åt oss syndare, hörde man aldrig talas
om slikt. Blod för blod — det var en god lösen, mot
hvilken prester och munkar sällan gjorde någon allvarsam
invändning.»
»Fy, Hans, jag tror, att du saknar den gamla vid-
skepelsen.»
»Bevare mig ... nej! . . . Iute saknar jag den, inte,
men . ..»
»Har du någonsin hört en så underlig tok som denne
gubbe?» yttrade nu Christina till den unge mannen, som så
kraftigt hade bistått den ärlige gamle trädgårdsdrängen vid
brottslingens förföljande. »Han vet icke rätt, om den gamla
läran är att föredraga framför den nva eller den nya fram-
för den gamla. Jag tror minsann, att vår genomhederlige
Hans helst skulle vilja hafva båda lärorna på en och samma
gång, om det läte sig göra att vara katholik uti kroppens
högra sida och lutheran i ilen venstra. Eller hvad tror
du, Arvid?»
»Jag tror», genmälde Arvid allvarligt, under det lians
blick med ett uttryck af innerlighet fördjupade sig i flickans
sköna öga, som förtroendefullt mötte hans, »jag tror, att
vår käre Hans icke är den ende bland folket i våra dagar,
som befinner sig i en så vacklande ställning. Hvad som
en gäng växt in i folkets medvetande sasom någonting rätt,
godt och sant, det låter icke utrota sig ur allmogens hjer-
tan under en så kort tidrymd som den, hvilken förflutit
sedan Gustaf Vasa öpnade vårt land för den sanna läran
om Gud och hans välgerningar. Folket kan visserligen icke
neka, att . . .»’ .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
