Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
»Ja, verkligen !»
»Men hvem är dâ karlen? Icke var det konung Gu-
staf, så mycket såg jag. Tala om alltsammans for mig,
min sköna kusin!»
» Ingalunda var det vår gode konung .. . .»
»Men om det hade varit konungen...?»
»Så skulle han likviil hafva bekommit samma svar.»
»Det vill säga ett ja-ord?»
»Nej, det vill säga ett nej-ord.»
»Gud ske lof!»
»Hvad menar du, kusin?»
»Jag menar, att du är en präktig ungmö, min kusin,»
svarade Arvid med så stor entusiasm, som för en så allvar-
lig karakter var möjlig.
Christina rodnade ånyo, ty i sjelfva verket var kusi-
nens beröm för henne mera kärt, än om tusende trubadurer
sjungit hennes lof kring hela Europa.
»Nå Arvid,» sade hon, »jag skall förtälja dig på hvad
sätt jag kom i den der karlens väg. För ungefär fyra år
sedan reste jag alldeles ensam upp till våra fränder i
Östergötland. Det var, syntes oss, en fredlig tid, så att jag
föraktade att taga något följe med mig, i synnerhet som
hela resan kunde utföras på två dagär. Jag red mitt bruna
sto, Isabella, och färden gick ganska raskt, ty, som du vet,
är Isabella både snabbfotad och liflig. Jag hade för länge
sedan passerat Arby kyrka och befann mig uppe i den
mest nordliga ändan af Arby vidsträckta socken, då jag
plötsligt blef i närheten af ett berg* omringad af en stor
skara röfvaraktige karlar, en förvildad hop af menniskor,
som voro klädda i trasor och öfvertäckta med orenlighet.
Tjugo vapen hotade mig. Hvad skulle jag göra?»
Det nu s. k. Dockehall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
