Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
skulle lian derigenom fä sina underrättelser både ur första
hand och fullständiga, men å den andra sidan var företaget
icke utan sina stora faror, hvilket han nogsamt insåg. Huru
liitt kunde det icke inträffa, att någon af de närvarande
bönderne var från Våxtorp och igenkände honom? Ja,
huru lätt kunde icke Dacke sjelf känna honom igen såsom
don, hvilken förföljde honom så skoningslöst i Gräskääls
trädgård? Arvid var nämligen i sitt sinne fullkomligt för-
vissad ’derom, att den person, som erbjudit Christina Slatte
att blifva drottning i Sveriges rike, icke kunde vara någon
annan än Nils Dacke, om hvilkeus djerfhet, hänsynslöshet
och grymhet Arvid redan hade hört mycket förtäljas.
Oaktadt de faror, som voro förenade med utförandet
af beslutet att närvara vid böndernes sammankomst, tvekade
dock Arvid icke, men som han var en förståndig ung man,
beslöt han derjemte att iakttaga all den försigtighet, som
var möjlig. Skyndsamt återvände han till sin ännu ätande
häst och upplöste den på dess rygg sammansnörade pack-
ningen, ur hvilken han framletade en fullständig bondkostym.
Denna hade han medfört på färden i ändamål att begagna
den, om en förklädnad vore nödvändig, och nu om någonsin
— det insåg han — var denna nödvändighet för handen,
ty den drägt, i hvilken han hittills under sitt ströftåg hade
varit klädd, skulle genast röja för bönderne, att han icke
tillhörde deras stånd, och så snart detta blef uppenbart, skulle
han — derom var intet tvifvel — antingen blifva öfver-
fallen ocli dödad eller åtminstone på något mindre våldsamt
sätt förhindrad att vara ett åsyna vittne till morgondagens
folknöje på Dackehall.
Lång tid tarfvade han icke till. att ombyta drägt och
när han efter tio minuter red fram ur skogen och kom ut
i månskenet på vägen, skulle ingen, som icke kände honom
personligen, hafva kunnat gissa, att han var någonting annat
än en bonde. Väl voro hans anletsdrag icke så grofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
