- Project Runeberg -  Nils Dacke /
126

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126
»Såsom denna olja utgjutes öfver dig, komme så Guds
Anda uppå dig, att du må hafva kraft att fullgöra det
värf, som du åtagit dig! All Guds nåd och välsignelse och
alla helgons förböner vare städse hos dig nu och till evig
tid! Amen.»
Ceremonien var slutad och Dacke reste sig upp från
den knäböjande ställning, som han under invigningen intagit.
Priorn återvände till altaret och påbörjade ofördröjligen en
högtidlig messa, hvilken Nils Dacke åhörde från en af bön-
stolarna nere i kapellet, till hvilken pater Göran förde ho-
nom. Sannolikt är likväl, att Nils Dacke icke hvarken
hörde vexelsångerna eller lyssnade till priorns latinska ord
eller såg chorgossarues svängningar med rökelsekaren eller
gaf akt på priorns ofta upprepade knäfall och återuppstån-
delse, ty Nils Dacke var liksom bedöfvad af det som ve-
derfarits honom och af hvad han gjort, och han behöfde
någon tid för att lugna sig, innan han kunde gifva akt på
den omgifvande verlden, och dessutom, sedan han något lug-
nat sig, var han alltför ogudaktigt stämd för att kunna
hafva något intéressé för religiösa ceremonier. Han grubblade
öfver den ed, som priorn hade låtit honom utlägga, och han
kallade i sitt sinne alltsammans för »ett dumt spektakel»,
hvars nytta han icke kunde förstå.
Emellertid lästes messan till slut af priorn, som säkert
sjelf fann sig mycket uppbygd och styrkt deraf och som
helt visst trodde, att messans åhörande skulle gifva »den
af Gud utkorade hjelten» en förökad kraft till hans svåra
värf.
Slutligen instämde hela ehören af munkar och ehor-
gossar i denna sång, hvars afseende på de förhandenvarande
omständigheterna är omisstydlig:
Transit rigor hiemalis,
åSovuö Horet tios vernalis
In salutem gentium:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free