Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Error cedit, sublimatur
Cliristi tides, augmentatur
Numerus fidelium. *
Messan var slut och pater Göran drog Dacke med sig
ut ur kapellet. De uppsökte sina hästar och anträdde hem-
vägen. Länge hade de dock icke färdats, förrän Nils Dacke
gaf sina känslor luft genom att utropa:
»Säg mig nu, fader Göran, hvartill hafva alla dessa
konster tjenat? Hvarför förden I mig hit?»
127
Elfte Kapitlet.
Bedröfvelse och ångest.
Pa Gräskääls gärd var föga eller ingen glädje. Herren
i huset låg, såsom förut är nämudt, sjuk sedan ett par år
och det är ganska tydligt, att uti ett hem, der husfadern eller
husmodern ligger pä en årslång sjukbädd, der kan den lifliga
och sjungande glädjen icke slå sig ned.
Sörjande öfver sin makes sjukdom och plågor, var den
ädla husfrun, Gunilla Slätte, alltid vid tungt sinne. Blek
och sörjande, tillbringade hon största delen af sin tid i sjuk-
* Responsorium ur Breviar. Scar, de S. Eskillo. Har blifvit
sä öfvcrsatt:
»Vinterkölden nu försvinner,
En förnyad vårsol brinner,
Frälsning är livar stråles namn.
Villan flyr. Der korsets fana
Höjes, öks, då röster mana,
Barnaskaran i Guds famn.»
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
