Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 28
ruruet, sysselsatt med att enligt sin oeftergifliga pligt för-
söka lindra den sjukes plågor och bringa honom någon tröst
och vederqvickelse.
Hvad nu beträffar dottern, deii fagra Christina, sä hade
hon dubbel orsak att under närvarande tid afsäga sig all
bekantskap med glädjen. Sasom en god dotter egnar och
anstår, var hennes hjerta uppfyldt af sorg, medlidande och
deltagande med den ijJskade fadren, men dä hon nu pä detta
sätt delade sin moders bedröfvelse, egde hon dessutom en
annan sorgekälla, om hvilken ingen i huset hade någon
aning, och denna källa var — Arvid och det vådliga före-
tag, hvari han kastat sig, då han begifvit sig ut att bespeja
Daeken och Jon Andersson. Deu älskande ungmön för-
tärdes af oro för hans skull, men visste icke något råd.
Nu ångrade hon bittert, att hon icke genast hade med ännu
större ifver försökt beveka honom att afstå från sin oförlåt-
ligt djerfva plan, ja, hon till och med anklagade sig, der-
for att hon icke hade helt och hållet förbjudit honom hela
saken.
»Förbjudit?» sade hon till sig sjelf. »Hade jag väl
någon rättighet att förbjuda honom detta eller någonting
annat? Visst hade jag det. Jag är ju hans kusin. Bali!
Hau skulle blott hafva skrattat åt mig. Men jag förtjenar
alla möjliga straff det oaktadt, ty ... . ty jag kunde ju
hafva sagt honom, att jag älskar honom, och då skulle han
icke hafva kunnat vägra mig någonting.»
Denna förtjusande bekännelse, hvilken utan tvifvel
skulle hafva gjort Arvid mycket lycklig, om han hade hört
den, uttalade den unga flickan, endast då hon var ensam
på sin kammare, och det var äfven -denna kammare, som
fick vara vittne till de flesta af hennes tårar.
Det var den 15 April, således dagen efter mötet på
Dackehall. Christina satt i fadrens rum och läste högt för
honom ur Olaus Petri postilla. Den hårdt plågade herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
