Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
der den minut, stigmannen sysselsatt sig med kamratens
plundrande, liade återvunnit så stort försprång, att lian
tyckte sig kunna låta sin andfådde springare stanna några
sekunder och hemta andan, för att sedan kunna ställa så
mycket större anspråk på honom i fråga om snabbhet. Men
när han märkte, att rånarne åter började närma sig honom,
stötte lian de hvassa sporrarna i hästens jerngrå sidor och
ilade åter framåt. Djuret var nu för en stund mera
.Iifligt än det under den senast förflutna halftimmen hade
visat sig.
Klockan var ungefär tre på eftermiddagen, då Arvid
kom till en bro, som ledde öfver en bäck. Stränderna,
emellan hvilka denna flöt fram, voro höga, så att bron be-
fann sig ganska högt öfver bottnen af fördjupningen. Arvid
stannade och betraktade platsen, undrande inom sig, huru-
vida den icke skulle kunna erbjuda honom ett eller annat
medel till räddning. Hvad som i synnerhet fästade lians
uppmärksamhet var, att vägen just vid brons andra sida
delade sig i två grenar.
»Ah!» mumlade han. »Jag vill försöka, om icke min
klokhet kan besegra deras list och öfverlägsna antal. Jag
gömer mig under bron, till dess att mina fiender liafva valt
en af de två vägarna. Sedan skyndar jag upp och begifver
mig in på den andra.»
Här var icke lång tid till besinning, ty förföljarne voro
i hack och häl efter honom. Utan dröjsmål lät han hästen
stiga ned i bäcken och skyndade att rida in under bron.
Knapt hade han kommit till ro under detta besynner-
liga och ganska bräckliga tak, då ett förfärligt dån hördes
öfver hans hufvud. Sand och annan orenlighet nästan öfver-
höljde hans hufvud och axlar. Det var de nio återstående
ryttame, som nu redo fram öfver hans hufvud.
På andra sidan bron stannade de ett ögonblick. Arvid
insåg, att de öfverlade om, hvilkeu af de bada vägarna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
