- Project Runeberg -  Nils Dacke /
232

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232
borde taga, och han erhöll snart bekräftelse pä detta sitt
antagande, da han hörde följande samtal:
»Ja, nu stå vi der vackert!» hördes en grof röst yttra.
»Nu kunde det vara nyttigt att hafva ett halft tjog af den
vördige fader Görans helgon här, för att siiga oss, hvilken
väg kättaren tagit.»
»Ett helgon vore nog», menade en annan.
»Något beslut måste fattas», inföll en tredje. »Jag
röstar för den väg, som går till venster.»
»Detsamma är ock min mening.»
»Och min ...»
»Na, framåt då i dj —ns och helgonens namn!»
Sporrar klingade och vapen skramlade. Hästarna sat-
tes åter i rörelse och snart försvuuno Arvids fiender bakom
en krökning af vägen. Nu först vågade han sig fram, red
skyndsamt upp ur bäcken och kastade sig in på den till
höger ledande vägen. Hästen, som nu hade fått någon
hvila, var icke sen att föra sin ryttare bort från platsen.
Arvid gladdes i sitt hjerta, ty han visste, att hvarje steg
afiägsnade honom från fienden och ökade lians trygghet.
< )ckså förgick hela eftermiddagen, utan att han hörde något,
som kunde ingifva honom tanken, att de funnit hans spår. Han
började redan tro, att försynen hade räddat honom och att
hans förföljare, när de icke funno honom på den väg, de
valt, hade tröttnat vid det fruktlösa arbetet och vändt till-
baka till Dacke.
Lifvad af dessa angenäma föreställningar, började Arvid
tänka på ätt unna sig sjelf och sin liiist någon hvila, hvaraf
i synnerhet don senare var i stort bebof. En timme eller
så före solnedgången varseblef Arvid en stuga och utanför
stugan en ménsklig varelse. Han skyndade dit.
»Guds frid, goda qvinna!» helsade han den menskliga
varelsen, hvilken vifl närmare påseende befäns vara en
ålderstigen gumma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free