- Project Runeberg -  Nils Dacke /
254

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254
hade hans uppmärksamhet väckts genom de öfver berget
flygande roffoglarna och han hade beslutat begifva sig dit
upp för att efterse, livad det var som på samma gäng loc-
kade och skrämde foglarna. Det låg, tyckte han, icke utan-
för möjlighetens gränser, att det kunde vara en döende och
hjelpbehöfvande medmenniska.
Varsamt lade priorn nu sin börda ned pä marken, me-
dan han ät den särade beredde en hvilobädd pä hästryggen.
Den menniskoätekande gamle aftog till och med sin kåpa
och gick sjelf i en tunn lifrock, for att kunna af kåpan
bereda ät Arvid en beqväm hufvudgärd. Slutligen var allt
i ordning och nu upplyftade han ofördröjligen den särade och
lade honom upp pä hästen, sä att hans kropp hvilade dels
pä mjölsäcken, dels pä hästländen, medan det bleka hufvu-
det lutades mot den till en ganska mjuk kudde samman-
rullade kåpan.
Helt långsamt gick det nu framåt öfver heden och in
i de djupa, ändlösa skogarna. Priorn gick sjelf vid sidan
af hästen, sysselsatt dels med att leda denne fram der det
var minst stenigt och ojemnt, dels med att tillse, att icke
den särade föll ned från sin rörliga bädd. Stundom mum-
lade Arvid några osammanhängande ord, hvilkas mening
priorn icke förstod, fastän han med uppmärksamhet lyssnade
dertill.
Blott en enda gång under den långa och åtminstone
för den gamle klosterföreståndaren tröttsama färden slog
Arvid upp ögonen och betraktade sin räddare med tydlig
förvåning.
»Hvar är jag?» hviskade han med mycken matt
stämma.
»Hos en menuiska, som vill dig väl, min son, och skall
rädda dig, om Gud och helgonen dertill förläna sin dyra
nåd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free