Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Jag har omtalat allt. För alla helgons skull, lat mig be-
hålla lifvet. »
»Nej, du måste dö eller bekänna.»
»Nå, så döda mig då, blodhund», skrek Jon i full för-
tviflan. »Jag har ingenting att tillägga, om du icke vill,
att jag skall ljuga.»
»Det låter du vackert bli, min förtrollade prins! Lju-
ger du ett enda ord, så gör jag dig ett hufvud kortare.
Kena sanningen vill jag veta, förstår du! Nå, efter du
säger dig icke veta mera om herr Arvid, så gå vi till min
andra fråga. Hvar är jungfru Christina Slätte?»
»Jag vet det icke, nej, vid himlen, jag känner det icke.»
»Det var beklagligt, min vän, ty då måste jag skilja
hufvudet från din vackra kropp», yttrade Hans Trädgårds-
dräng med köld.
»Skona mig!... Skona mitt lif! Jag vet endast, att
Dacke håller henne fången på något ställe, men hvar detta
ställe är, det vet endast han sjelf och måhända äfven pater
Göran. Ingen af hans anhängare har någon kännedom der-
om, men alla undra deröfver. Dacke tog henne med sig,
när han plundrade och brände Gräskääl, men hvarthän han
förde henne, vet man icke, ty han och pater Göran skiljde
sig under färden från oss och förde henne bort.»
Alla Hans. Trädgårdsdrängs försök att framtvinga mera
voro förgäfves af det enkla skälet, att Jon Puckel verkligen
hade omtalat allt hvad han visste. Hvarken genom hotel-
ser eller löften kunde puckelryggen förmås att säga, hvar
Christina Slatte befann sig. Visserligen skulle den vanskap-
lige bytingen icke för samvetets skull hafva tvekat att till-
fredsställa Hans med en eller annan osannfärdig historia,
men han var alltför rädd om sitt hufvud och sin rygg, för
att blottställa dem för en fiendes vrede, om hvilken han af
erfarenhet visste, att han plägade släpa sina fångar med sig,
tilldess det blef uppenbart, om de ljugit eller icke. Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
