Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund af detta lika oväntade, som kärkomna möte. Den
lille bytingen tycktes dock inse, att Hans icke kom emot
honom i någon vänlig mening. Han drog sin knif och
ropade :
»Hitåt, godt folk! Hjelpen mig att taga fast spionen!»
Nils Dacke och munken hade redan vid Jons första
rop rest sig. upp och. nu störtade de fram för att bistå
honom.
»Dj-r och h-e!» röt Dacke.
»Gloria! .. . Gloria in excelsis! ropade pater Göran,
under det att han ur barmen framtog ett krucifix och genom
en tryckning på den korsfästades hufvud lät en hvass dolk-
klinga springa fram ur korsets fot.
»Hjelp ! . . . Hjelp!» skriade Jon Puckel. »Det är Hans
Trädgårdsdräng. Vi måste hafva honom fast.»
»Åh, skräna så lagom, missfoster!» röt Hans, i det att
han störtade fram mod högt upplyftad arm.
Armen föll ned. Den drabbade med förfärlig tyngd
Jon Puckels yanskapliga hufvud, så att han ögonblickligen
förlorade medvetandet och föll till marken. Men Hans
sprang som en hjort från platsen.
»Alla afgrundsandar martere dig!» vrålade upprors-
mannen, som, åtföljd af munken, störtade fram i hack och
och häl efter den flyende.
En stigman, hvilken såg Uppträdet, skyndade sig att
träda i vägen för Hans. Det var hans mening att vinna
nåd inför den mägtige Dacke genom att hejda mannen,
som förföljdes af den ursinnige upprorschefen och hans i
munkkåpa klädda skugga, men slutet blef, att stigmannen
fick träda fram inför en ännu mägtigare herre, ty Hans
klyfde hans brottsliga hufvud med sin sabel, hoppade öfver
liket och försvann i skogen, der han lätt kunde dölja sig
för sina hätske förföljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
