- Project Runeberg -  Nils Dacke /
348

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348
att munkårue med större omsorg och noggranhet bevakade
sin sköna fånge, än nu dâ de icke hade någon aning om
lians slägtskap med henne. Det var nu klart för vår hjelte,
att han endast genom någon väl anlagd list kunde hoppas
befria henne, och han uppgjorde inom sig en mängd planer,
med hvilka han dock icke sjelf var nöjd. En sak var dock
för honom tydlig och den var i form af ett fast beskit in-
ristad i hans hjerta, nämligen att Christina till hvilket pris
som helst skulle af honom befrias ur Dackes och mun-
karnes vald. Innan Arvid vidtog några anstalter dertill,
ville han först sätta sig i besittning af sina vapen, sedan
han nu hade af Christina erhållit den upplysningen, att de
voro till finnandes i priorn Sigfrids egen cell. Med dessa
beslut steg Arvid upp och klädde sig, såsnart solstrålarna
visade, att den långa natten var till ända.
Om Arvid var sömnlös, sä var Christina det icke min-
dre. Under hela tiden for hennes fångenskap hos munkarne
i Arby skog hade hon närt i sitt hjerta den förhoppningen,
att Arvid förr eller seuare skulle uppspåra hennes vistelse-
ort. Icke ens det halfårslånga dröjsmålet med uppfyllandet
af detta hopp hade kunnat förmå henne till att misströsta.
Eu hade det skett. Eu hade hennes Arvid kommit. En
kunde hon äter vara glad, fastän minnet af hennes föi-
äldrars sorgliga öde förmörkade den sällhet, som hon eljest
kunde hafva känt.
Vid sjelfva skogsbrynet låg sist i kojornas rad en stuga,
hvilken hvarken var bättre eller sämre än de andra, ehuru
den visserligen var annorlunda inrättad i vissa fall. Medan
de andra stugorna hade ganska stora fönster, hade denna
endast små gluggar af fyra eller fem tums diameter. Huset
var egentligen ämnadt att användas såsom klosterbrödernes
magasin, men när Dacke och pater Göran förde jungfru
Slatte till munkarnes koloni, hade desse tvä inpiskade skäl-
mar utan svårighet funnit, att huset var lika lämpligt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free