- Project Runeberg -  Nils Dacke /
349

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349
fängelse som till magasin. Följaktligen blef det utrymdt.
Spanmålssäekarna och de andra matförråden flyttades till
en annan plats. . Stugans inre uppsnyggades nödtorfteligen.
Fn eldstad af aldra- enklaste slag inrättades. Fran någon,
cell, hvars innehafvare redan skattat ät förgängelsen och
hvilade sina trötta ben under ett af grafkorsen vid kapellet,
hemtades en säng, ett bord och ett par stolar. Derefter in-
fördes ( hristina i rumet och Dacke sade henne, att den
fängelselika stugan 4kulle blifva hennes, sä länge det var
hans vilja att lata henne förblifva i munkarnes värd. Natur-
ligtvis tillsåg Dacke, att stugans dörr blef så säkert som
möjligt förbomad, ty huru egenkär upprorsmannen än var,
inbillade han sig icke ett enda ögonblick, att den fagra
ungmön skulle, af fri vilja qvarstanna der och lugnt afvakta
lians återkomst.
Morgonen efter det första mötet med Arvid var Chri-
stina tidigt uppe och knapt hade hon ordnat sin drägt och
kammat sitt fagra hår, innan hon tog plats vid en af de
små gluggarna och blickade ut i det fria. Framför henne
låg det lilla kapellet, hvars tak nu förgyldes af morgon-
solen, men det var icke för att se det lilla templet, ej heller
för att beundra solstrålarnas glans, som hon nu så troget
stod vid gluggen — så troget, att timmarne förflöto, utan
att hon märkte deras flygt. Nej, hon stod der for att om
möjligt få se en skymt at Arvid. Men Arvid visade sig
icke och förgäfves förebrådde jungfrun sig, att hon vid mötet
i kapellet icke hade underrättat honom om hennes vistelse-
ort, och fruktlöst väntade hon, att han det oaktadt skulle af
en händelse komma der förbi.
Redan hade hon stått der tre timmar, då hon varse-
blef en skymt af prieras kåpa, hörde några lätta fotsteg i
sanden och omedelbart derefter förnam, att dörren till stugan
öpnades. Strax ,derefter inträdde priorn Sigfrid till henne.
‘Du beundrar morgonens skönhet, min dotter», yttrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free