Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De olika skatternas uppkomst. Grundskatt, hufvudskatt, klass-skatt; indirekta skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 PROGRESSIV BESKATTNING.
eller tre århundraden sedan, ja mångenstädes långt in i
nyare tid betraktades statsvärksamheten såsom monarkens
uteslutande angelägenhet, för hvars skötande han efter
godtfinnande ägde att använda de tillgångar, som för
ändamålet stälts till hans förfogande, i främsta rummet
afkastningen af de stundom mycket vidsträckta
kronodomänerna, därnäst inkomsten af vissa höghetsrättigheter
(t. ox. öfver bärgvärk, saltvärk, fisken o. s. v.), och till
dessa räknades äfven tullar och pålagor på den inre
förbrukningen (acciser), af hvilka åtminstone tullarna först
senare började uppfattas såsom värkliga skatter. I äldre
tid betraktades de snarare som en tribut, pålagd de
utländska köpmännen för rättigheten att få handla med
landets invånare eller på de inländska exportörerna för rätten
att få draga varor från den inhemska marknaden och
försälja dem i utlandet: utförseltullar voro nämligen fordom
lika vanliga som tullar på införseln och stundom mera
gifvande än dessa. Nämda betraktelsesätt kunde så mycket
lättare genomföras, som tullarne af båda slagen —
äfvensom ett tredje slag, genomförselstullar — merendels voro
knutna till vissa medel och åtgärder för den inre eller
yttre samfärdseln: segelbara floder, hamnar, broar,
skyddstrupper, militära konvojer o. s. v. och sålunda åtminstone
kunde få ett visst sken af att utgöra ersättning för
statsmaktens värksamhet till handelns fromma, hur litet detta
än stundom motsvarades af värkligheten.
Men med desto större omsorg vakade åtminstone de
privilegierade stånden öfver, att inga ytterligare bidrag
finge utkräfvas annat än vid utomordentliga tillfällen,
såsom krig, furstliga bröllop, begrafoingar, resor o. s. v. De
skatter i egentlig mening, som utgjordes, hade från början
nästan alla egenskaper af tillfälliga hjälper eller gärder,
merendels vid inträffande krig.
När stående krigshärar började upprättas, och den
utvidgade konungamakten kräfde en dyrbarare
regeringsapparat, blef det visserligen nödvändigt att utbyta dessa
mer eller mindre tillfälliga och frivilliga gärder mot
beständiga och därtill mästadels ansenligt ökade sådana; och
härvid sökte man nog ursprungligen — ehuru visserligen
blott inom ståndsprivilegiernas gränser — att afpassa de
nya bördorna efter hvar och en skattdragares förmåga.
Men statsinrättningarnas beskaffenhet och tidsomständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
