Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kapitalinkomsten och dess beskattande. Förmögenhetsskatt och arfskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALINKOMSTEN OCH DESS BESKATTANDE. 29
tryckande börda. Man skulle kunna tillägga, att rättvisan
och billigheten af en särskild förmögenhetsskatt aldrig
klarare uppfattas än i det ögonblick, då en person utan
någon sin egen förtjänst erhåller ett betydande och
stundom alldeles opåräknadt tillskott till sin förmögenhet. Af
detta skäl följer också, att arfskatten både kan och bör
göras i betydlig mån progressiv, och det i två riktningar,
dels så, att arflotter af högre belopp beskattas efter en
högre procent, dels också så, att skalan blir olika inom
olika skyldskapsgrader, så att en arftagare, som till
arflåtaren står i ett aflägsnare släktskapsförhållande får af
en äljes lika arflott utbetala en större skatteprocent, än
om han t. ex. är skyldeman i rätt nedstigande led (barn,
barnbarn o. s. v.). Vår nuvarande arfskatt uppfyller i
viss mån dessa båda fordringar, men progressionen af det
förra slaget synes vara alltför obetydlig, då t. ex.
bröstarfvingar få erlägga högst 11/2 procent i skatt, arfbeloppet
må vara hur stort som hälst*); under det å andra sidan
den, hvars hela fäderne- eller mödernearf utgör 400 kr.,
jämväl får betala detta sitt fattigdomsbevis med ett par
kronor i skatt.
En annan fråga blir, huruvida arfskatten under alla
omständigheter är ett lämpligt medel att täcka
samhällets löpande utgifter. De äldre nationalekonomerna
motsatte sig i allmänhet införandet af denna skatteform under
förmenande, att den strede mot principen, att all skatt
bör utgå af inkomsten, icke af själfva
förmögenhetsstocken; och man trodde, att en hög arfskatt småningom
skulle förminska landets kapitaltillgång och därigenom
undergräfva dess välstånd. I vår tid med dess starka
tillväxt af kapital hyser man i detta hänseende mindre
farhågor. Så länge arfskatten, såsom hos oss, endast utgör
högst några få procent af arflottens storlek och
sammanlagdt motsvarar endast en ringa bråkdel af de årliga
besparingarna i våra banker och sparbanker, kan man ju
också säga, att det stränga upprätthållandet af ofvannämda
princip vore ett onödigt pedanteri. Annat blir dock
förhållandet, när, såsom i vissa modärna skattelagar, t. ex.
Englands och Frankrikes, är stadgadt, arfskatten kan
uppgå ända till 18 eller 20 procent. Detta inträffar visserli-
*) För testamente till s. k. oäkta barn erlägges däremot skatt
efter den högsta tariffen (enventuelt 6 /6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
