Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kapitalinkomsten och dess beskattande. Förmögenhetsskatt och arfskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 PROGRESSIV BESKATTNING.
framhålla, att den allmänna meningen och
skattelagstiftningen i de flästa länder icke längre ställa sig tveksamma
vid dess besvarande. Vårt eget land tillhör de få länder,
där förmögenhetens privilegium nästan icke i någon mån
anses böra medföra några särskilda förpliktelser mot det
allmänna, i de flästa öfriga har i större eller mindre grad
den grundsatsen trängt igenom, att inkomsten af kapital
och egendom bör såsom sådan vara underkastad en
särskild och högre beskattning.
Vid förvärkligandet af denna grundsats kan man gå,
och har man gått flera olika vägar. Man kan direkt
pålägga inkomsten en olika skatteprocent allt efter dess
källa. Om sålunda t. ex. en affärsman, som äger ett kapital
af 100,000 kr.. är uppskattad till en årsinkomst af 8,000
kr., så betraktas, ifall räntefoten anses vara 5 proc., 5,000
kr. såsom kapitalinkomst och beskattas efter en högre
skattefot, de återstående 3,000 kr. betraktas såsom
arbetsinkomst och beskattas efter en lägre skattefot. Denna metod
användes för närvarande bl. a. i Norge.
Ett annat och mera anlitadt sätt är att först genom
en allmän inkomstskatt beskatta alla slag af inkomst lika
utan afseende å deras källa, blott med den progression
(eller degression) för olika stora inkomstbelopp som kan
finnas lämplig — samt därefter, genom en särskild
förmögenhetsskatt, söka att ytterligare träffa de inkomster, som
härflyta ur kapital och egendomsbesittning.
Denna förmögenhetsskatt åter kan antingen, såsom
t. ex. i Preussen är fallet, upptagas med en viss årlig
afgift af alla förmögenhetsföremål i förhållande till deras
uppskattade värde. Eller ock kan man, och detta är
numera det vanligaste, åtnöja sig med att upptaga sådan
skatt endast en gång af hvarje generation
förmögenhetsbesittare, nämligen vid det tillfälle, då egendom öfvergår
från ett släktled till ett annat genom arf. Arfskatten,
som i den modärna skattelagstiftningen intager en allt
mer betydande plats, kan ju uppfattas såsom en
förmögenhetsskatt, som så att säga upptages i förskott vid
besittningstagandet af förmögenheten i fråga.
Med rätta har man berömt arfskatten (och den
därmed vanligen förknippade skatten på gåfva) såsom den
form, under hvilken äfven ett betydande skattebelopp kan
uttagas, utan att af den skattepliktige erfaras såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
