Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Skatt på oförtjänta förmögenhetstillväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKATT PÅ OFÖRTJÄNTA FÖRMÖGENHETSTILLVÄXTER. 31
beskattningens, är det tydligt, att en allmän
förmögenhetsskatt måste komma att stanna vid en jämförelsevis
blygsam skatteprocent och närmast blott kan bli ett bihang
till en allmän inkomstskatt. Detta på grund däraf, att
äfven stora förmögenheter kunna vara i vanlig mening
själfförvärfvade och oftast åtminstone i någon mån äro
detta. En allttör hög beskattning af dem kan därför
lätteligen värka såsom ett straff på sparsamhet och
omtanke och såsom ett premium på slöseri och vällefnad,
liksom en alltför hög inkomstskatt skulle kunna bli ett
straff på företagsamheten och en uppmuntran till lättja.
Man borde därför gå ett steg längre och såväl vid
förmögenhets- som vid själfva inkomstbeskattningen göra
en bestämd åtskillnad på den sjäfförvärfvade, genom
ägarens arbete och sparsamhet tillkomna förmögenheten eller
inkomsten och på den, som uteslutande är en frukt af
lyckans gunst och konjunkturernas vindkast. Den förra
må vara tillräckligt beskattad, om den eller dess
afkastning får erlägga en något högre procent än den vanliga
arbetsinkomsten; det senare slaget åter kräfver enligt vår
uppfattning en helt annan behandling. Här kan det
allmänna med allt fog göra sig icke blott till skattetagare,
men till medägaro. Af flera skäl torde man dock böra
inskränka sig till att söka träffa dessa oförtjänta
förmögenhetstillväxter i deras första uppkomst, innan de ännu
i egentlig mening blifvit föremål för privat äganderätt.
Hit räkna vi i främsta, om än ingalunda i enda
rummet de tillväxter i den fasta egendomens värde, som äro
en följd uteslutande af yttre omständigheter, på hvilka
innehafvaren själf icke kunnat utöfva något som hälst
inflytande. Hvar och en känner, hurusom t. ex. bebyggda
eller obebyggda tomter i eller i närheten af en
uppblomstrande stad ofta kunna betinga ett pris, som icke står
i något det ringaste förhållande till ägarens därpå
nedlagda möda och kostnader. Det kan näppeligen angifvas
något skäl, hvarför dessa, stundom kolossala värdetillväxter
skola i sin helhet betraktas såsom enskild egendom, i stället
för att, såsom är långt naturligare, förbehållas åt det
allmänna, d. v. s. i främsta rummet åt kommunen och
delvis kanske också åt statsvärket. Man må besinna, att det
ju här i grunden endast är fråga om en skatt, som af de
gynnade innehafvarna af dylika tomter pålägges den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
