Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD. 43
maste sammanhang med anslagsbevillningen, ty först på
detta sätt blir det möjligt för hvar och en att afgöra, i
hvad mån en föreslagen utgift kommer att drabba honom
själf. Slutligen för att skydda allas rätt borde icke heller,
såsom nu, utgifts- och inkomstbevillningen ske genom
enkel majoritet, utan kräfva samtycke af ett större flertal,
3/2 1/2 eller helst en än större kvotdel af representanterna.
Frågan om val af lämpliga skattearter skulle härvid lösas
af sig själf. Äfven indirekta skatter vore icke uteslutna,
men de direkta skulle antagligen föredragas, redan på
grund af deras större enkelhet och öfverskådlighet. Hvad
åter skattefoten eller skatteprogressionen beträffar, vore
det icke nödvändigt eller ens önskvärdt att använda blott
en enda oföränderlig skatteskala. Man kunde alltför väl
ha på förhand uppgjorda ett större antal sådana skalor,
växlande från stara progressiva till blott degressiva, rent
proportionella eller till och med omvändt progressiva, och
bland dessa finge man för hvarje utgift taga den, som på
grund af utgiftens egen art vore mest rättvis och billig
och därigenom bäst lyckades samla den erforderliga
röstmajoriteten. Kunde åter på detta sätt en föreslagen stats-
eller kommunal verksamhetsgren icke med någon tänkbar
skattefördelning vinna alla eller ett så stort flertal röster,
som praktiskt får anses liktydigt med enhällighet, så ligger
ju däri ett bevis för, att den i själfva verket icke
tillskyndar samhället ett gagn motsvarande det kräfda offret,
och därför helt enkelt bör förfalla, eller hänvisas åt den
enskilda företagsamheten.
Jag tillstår att detta sista för mig är en hufvudsynpunkt,
ty mer än själfva skatternas ojämna tryck betyder det,
synes mig, om samhällets tillgångar förslösas på mer eller
mindre onyttiga företag med undanskjutande af verkligt
fruktbärande kulturella uppgifter; och den gamla satsen,
att den beskattning är bäst, som ur medborgarnas fickor
tager så lita som möjligt, har i våra dagar råkat i en
oförtjänt glömska.
Det sagda gäller den allmänna beskattningen. Hvad
den speciella beträffar — af oförtjänta
förmögenhetstillväxter, konjunkturvinster, arf o. s. v. — så gäller det
där, såsom vi redan framhållit, icke egentligen ett
ingripande i bestående och redan erkända
äganderättsförhållanden, utan fastmer dessas ordnande för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
