Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter igen. Men i samma ögonblick hade då från
andra sidan en ung, ljushårig man sprungit fram och
fattat henne under armarne samt tagit hennes parti
mot de råa knektarne. Det var första gången hon
sett Torkel, Zacharias embetsskrifvares läredräng.
Sedan hade de råkats flere gånger, både i lek-
stugan uppe vid själagärdsgatan och på fiskargängen
nedanför de kungliga trädgårdarne, tills Elin slutligen
en dag på hans tafatta fråga, om hon ville blifva
hans trofasta fästeqvinna, skrattande svarat, att blefve
hon det ena, nog blefve hon det andra. Och dermed
hade de blifvit trolofvade.
Torkel hade knappast kunnat tro sin lycka:
Denna hade kommit så hastigt och oförmodadt, att
det föreföll honom stundom som om allt samman
endast vore en dröm, När han såg hur Elin skäm-
tade med de förnäme junkrarne, som icke kunde
taga sina ögon ifrån henne hvart hon gick, kände
han hur det rigtigt stack till i bröstet. Och han
frågade henne och frågade om igen, om det verkli-
gen var sant att hon, som var så stor och dägelig
och af alla fägnad och firad, kunde hålla af honom,
den lille, spenslige skrifvaren, mer än alla andra, tills
hon slutligen vardt alldeles uttråkad af hans ideliga
misstro och svartsjuka.
Han kunde väl förstå, tyckte hon och slog i
hop händerna med en öfvertygande åtbörd, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
