Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade honom, då hon gifvit honom sitt ja-ord. Hon
vore min sann icke den, som läte fånga sig så lätt
af dessa förnäme herrar, som svansade och gjorde
sig till. Mer än en sådan kunde vittna det af erfa-
renhet. Under sken af att vilja beställa ett par bro-
derade handskar hade de kommit in i stugan till
henne, slamrat och pratat, allt förstås i akt och me-
ning att få ett famntag på köpet. Men den djerfve
hade icke väl med en enda min förrådt sitt onda upp-
sät, förr än vreden blossat upp på hennes kinder och
de eljes vänliga blå ögonen blixtrat till med ett så
talande uttryck, att både han och hans ledsagare
helt snopne tagit till Aykten, inom sig öfvertygade
att det icke skulle töfvat länge innan den lilla dolken,
som stack fram ur hennes bälte, farit ur skidan —
ty sådant kunde hennes humör också vara.
Det var ämnadt, att hon och Torkel skulle fira
bröllop, så snart hon hunnit i besittning af sitt lilla
mödernearf. Men dermed drog ut på tiden. Fogden,
som förvaltat det, hade nämligen i flera år vägrat
att göra någon redovisning derför. Hennes gudfa-
der, Benediktus, hade fåfängt lagt sig ut för henne
hos kungen. Visserligen hade konungens nämd dömt
fogden till dryga böter, men denne, som bodde högt
upp i Roslagen och var en mägtig man på sin ort,
hade lika litet brytt om att erlägga böterna som att
lemna någon redovisning för sjelfva arfvet. På sistone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
