Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kunde icke Torkel hålla sig för skratt.
Hon såg alltid, svarade han, så många underliga
ting i eldslågan. Än var det en stor man, som kom
släpande med en börda på ryggen — det skulle,
förstås, betyda fogden, som kom knogande på arf
vet —, än var det ett stort skepp med flere master,
och det betydde en lång resa. —
Han såg så löjlig ut, när han härmade henne,
att också hon föll i skratt. Och snart voro alla be-
kymmer glömda. Det unga sinnets naturliga glädtig-
het hade tagit ut sin rätt.
»Ser du eldskeppet, nu igen!» hviskade hon och
pekade inåt glöden.
»Tänk att få fara med vännen kär, långt bort
till Österland!»
»Sade du så, kärestan min?» frågade hon och
lutade sitt hufvud mot hans skuldra. — »Gifve Gud
det icke tyder på något värre. ... Nej, se bara!»
En rasande väderil, som en stund tumlat om högst
uppe i den svarta skorstenen, for i detsamma med
ett ilsket tjut ner i glöden och slog deras drömda
framtidssyner i spilror samt blåste aska och rök
högt upp i taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
