Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade Elin kommit upp på sin kammare.
Hon hade svårt att taga sina tankar från det lysande
skådespel, som hon nyss fått åse. Först fram emot
morgonen fick hon insomna och hon drömde då om
den unge, ståtlige väpnaren, som hette Sven eller Påfvel.
Han kom fram till henne, lyfte henne upp i sina
starka armar och bar henne bort öfver månlysta berg-
toppar och dunhvita moln. Och hon kände hur han
tryckte henne allt närmare till sitt bröst och hviskade
med smekande tonfall i hennes öra: »Elin, jag älskar
dig. Du är min egen allra käraste hjerteqvinna!»
»Det var då för dumt att ligga så der och dröm:
ma!» mumlade hon för sig sjelf, då hon vaknade vid
det att Dorti stängde dörren. Och hon skyndade
att kläda sig, för att icke vara den sista, då hof
mästarinnan skulle kalla med sin lilla silfverklocka till
morgonbönen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
