Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Elin var åter såsom förr, yster och karlavulen.
Väl kunde det ännu hända någon gång, att
hon hade stunder af vemod, då hon påminde sig
Torkel skrifvare samt de muntra upptåg och gläd-
tiga samtal, som de haft med hvarandra. Då gick
hon ned åt staden och besökte sin fars gamla gärd,
der Simon Räfjägare nu mera bodde allena — fån-
gande småfogel om dagarne och regerande med gastar
och ölstänkor om nätterna. Det var då hennes stör-
sta nöje att få tala med honom om gamla tider, me-
dan hon erinrade sig hvarje liten småsak, som han
tog fram och visade henne.
Men dagen derpå var sorgen åter glömd och hon
kunde skratta af hjertans lust åt något listigt spratt,
som Herkules gjort Mäster Jörgen, eller barhufvad
och utan kjortel springa i kapp med Dorti öfver
borggården, till kungens och hoffolkets stora för-
nöjelse.
I ett afseende, tyckte många, var Elin en be-
synnerlig flicka. Då man brydde henne för någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
