Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan den dagen, då hon gifvit honom örfilen i port-
gången, hade de icke talats vid. Äfven Rasmus
tycktes å sin sida hafva fått en viss respekt för Elin,
åtminstone föreföll det som vore han långt ifrän så
nitisk som förut att passa på hennes steg.
Sedan han gjort sitt sista försök att med Dortis
hjelp. locka henne ur fru Karins skyddande närhet,
tycktes han ha blifvit entledigad från denna gren
af sin tjenstgöring och Elin gladde sig icke litet derät.
Någon enstaka gång tyckte hon sig väl märka, att
prokuratorn eller Rasmus stod på lur, än på slotts-
muren, än i något fönster, liksom för att på afstånd
följa hennes steg, men det föreföll henne kanske en-
dast så i hennes egen inbillning.
Om en sak hade Elin med tiden blifvit mer och
mer öfvertygad, eller att det verkligen varit Rasmus
som gifvit Torkel banesåret. Mången gång, då hon
såg skrifvaren komma på afstånd, vardt hon derför
så förbittrad, att hon nästan kände sig frestad att rusa
fram och sticka en dolk i bröstet på honom. Men så
fick hon se honom på närmare häll, der han kom
linkande, krokig och nedlutad, med blodfattigt ansigte,
och hennes hatfulla känsla förbyttes till vämjelse och
förakt. Hon ville knappt sparka åt en sådan stackare,
tyckte hon. —
Och våren gick sin kos. Under sommaren före-
togo kungen och fru Karin åtskilliga resor i lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
