Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare. — Han månde beta hvar han ville på slutt-
ningen — och lyssnade. Då rann det plötsligt upp
för henne, att hon gömt något i sin väska från
förra nattlägret, och hon skyndade sig att öppna den-
samma samt framtaga några halfvissnade prestkragar.
Medan hon derpå med djupt andäktig min afploc-
kade det ena lilla hvita blombladet efter det andra, kom
Herkules, som aldrig utan inre afund kunde se henne
göra något sådant, smygande på tå bakom henne, och
plötsligt surrade hans gälla, otäcka skratt i hennes
öron, förjagande alla hennes ljufva minnen.
Hon vände sig om. Der stod han, som van-
ligt, grinande och gestikulerande, i det han härmade
henne:
»Älskar, älskar inte, älskar med ursinne!» hvar-
på han, med en min af den mest affekterade ömhet,
tog sin bjellprydda getskinnsmössa och tryckte den
till sitt bröst, i det han vyssade den som den varit
ett litet barn.
»Du bör icke reta mig, Herkules», utbrast Elin
med blossande anlete.
»Och så blir det bröllop med ståt och gamman,
Sedan barnsöl med snälla amman!»
sjöng dvergen, i det han hoppade ned för branten, så
att stenarne rullade om hans små, krokiga ben och
hästen satte upp sitt hufvud i vädret och frustade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
