Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändt den unge väpnaren en gång då han fått följa
med henne till rännarbanan. Desslikes hade han er-
tappat henne ett par gånger, då hon varit syssel-
satt med åtskilliga mystiska förehafvanden, såsom att
spå, plocka sällsynta örter och dylikt, hvilket gerna
icke kunde afse något annat än Hennes kärlek till
Sven Torsson — så var nämligen den unge väpnarens
namn. —
Under färden i Vestergötland rastade hofvet en
qväll på en hög, temligen kal skogsås, med stora,
glesa furor på sluttningen. Det var en vacker, stilla
Juniqväll. Nordens milda sommarljus låg utbredt öf-
ver nejden.
Elin hade satt sig på en sten och lät sina blic-
kar irra ut öfver dalen nedanför. Der nere, djupt
under hennes fötter, lågo de små sjöarnes klara vat-
tenspeglar mellan buskar och ljung, längre bort hör-
des elfvens mägtiga brus och längt, långt bort i fjer-
ran samlade sig den allvarliga furuskogen till blå-
nande berg.
Elin var hänförd af den vackra taflan. Hon
tyckte sig i bruset kunna urskilja strömkarlens säng,
der han stod i forsen till midjan och knäppte på sin
harpa. Eller var det suset uppe i granarne, som
lät så söfvande och berusande. — Nu hördes trastens
underbara toner klinga ner i dalen. Hon släpte
tygeln, med hvilken hon höll sin bruna passgån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
