Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade nu stigit så i gunsten, att hon fick vara med
på hofvet, när det förlustade sig.
Kung Erik var denna qväll vid ett synnerligt
godt lynne och gjorde sig ogement lustig med lekar
och upptåg. Då slottsfogden skulle till att dansa,
tog munterheten alldeles öfverhand. Det blef ett
larm och ett stoj utan all ända, Mäster Jörgens
lutinister fingo ej en ton ur sina instrument för bara
skratt. Det var förstås Herkules som varit framme
igen. Bäst som slottsfogden stått der, krumbugtande
och hviskande med prokuratorns fru i en vrå, hade
dvergen passat på och fäst på hans rygg en död
råtta, hvilken dinglade åter och fram, då han gjorde
sina siratliga steg åt höger och venster, i takt efter
musiken.
»Se hur de göra narr af din fästman!» skrek
Dorti i Elins öra, der de sutto i fönstersmygen.
Elin gaf henne en vresig blick till svar, så att hon
hastigt slog ned ögonen, och utbrast häftigt:
»Ej är han min fästman, om icke den Onde fäst
honom!»
Det förtröt henne, så att hon icke kunde säga
det, detta evinnerliga tal om att hon och slottsfog-
den skulle blifva ett vif. — Nej, förr ville hon dö än
taga till herre en sådan man, som alla drefvo gäck med,
Men hon föresatte sig att icke låta någon märka hur
härdt styngen kändes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
