Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en stund kom slottsfogden, sedan han emel-
lertid befriats från sin nesliga prydnad, bort till Elin
och bjöd upp henne till dans.
»Nej tack», svarade hon snäft, »jag vill icke gå
med er i dansen.»
»Hvarför icke det, jungfru?» frågade han, lä-
spande på målet. »Fru Karin tyckte att jag borde
bjuda upp er!»
Jaså, I dansen på befallning, Junker? — Men
hören I ej att jag inte vill tråda dans med er!»
»Kors, så rar I nu blifvit. Jag minnes godt den
tid då I dansade i lekstugan på Själagårdsgatan. Der
var det mången mindre karl än jag som fick hålla
er om lifvet.»
Då mins I kanske också att jag var nog så
dyr på mina varor och ej tog till tacka hvilken narr
som helst.»
Slottsfogden tog ett steg tillbaka och betraktade
henne med vred min, i det han sade:
»Jag tänker att I är galen!» —
»Ja, en af oss är det. — Men gör er ingen sorg
derför, käre herrel Ej blir det I som får hälla den
galna, hvarken om lif eller hals.»
Med dessa ord vände hon sig om på klacken
och gick ifrån honom. Hon gaf emellertid akt på
att han med stora steg styrde tvärs öfver golfvet
bort till hustru Anna, förmodligen för att beklaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
