Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att allmännna meningen tydligen var emot honom,
hvarför man icke så noga kunde veta hvad vänd-
ning grälet kunde få i längden; kanske rent af sluta
med svärdshugg. Han tömde sin ölmugg och sköt
den ifrån sig med en min, som ville han säga att
det qvittade honom lika, hvad de tänkte om honom.
Några få ord, som han lät undslippa sig, uppfattades
emellertid begärligt af hans grannar och spredos snart
som en löpeld kring laget.
»Så? ... I skyllen på Peter Senstrau, kan tänka?
... Det är just likt er att krypa bakom andras
ryggar! ... Peter Senstrau är en försupen, liderlig
skälm!»
Dessa och än råare tillrop haglade inom ett ögon-
blick från alla sidor.
Prokuratorn for åter upp från stolen och skrek
öfver bordet åt Sten Eriksson:
»I höll dock den mannen för god nog, herr
Sten, då I sände honom som hertig Johans spejare.»
»Svara honom icke!» ...ropade några ät Sten
Eriksson, hvilken skummade af raseri öfver beskyllnin-
gen att gå sin morbror, hertigens ärenden, hvilket vid
denna tid varit detsamma som landsförräderi. — »När
man icke kastar åt hundarne, så skälla de icke...»
»Hundar och hundar!» skrek prokuratorn, »det
kunnen I sjelfva vara, ty I hällen i sanning tro och
lofven, allesamman, likasom hundarne hålla fastan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
