Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men icke må I tro att mina ben äro till för edra
käftar.»
Men nu hördes spring och rop utanför i korri-
doren, som kom samtalet att afstanna, och i nästa
ögonblick steg kung Erik öfver tröskeln, åtföljd af
Dionysius Beureus och några småsvenner, som buro
tända facklor i händerna. Han nickade vänligt åt
alla sidor.
»Guds fred! God afton, käre fränder och I andre
gode herrar här inne!» — helsade han, i det han
gick fram och fattade Sten Erikssons hand.
Det syntes genast på hans min att han var
i sitt bästa lynne. Han var kommen, tillade han
också, för att muntra sig en stund bland sin frände
Herr Stens värde gäster och ur hans djupa bägare.
Det dröjde emellertid icke länge, förr än han
märkte på de tvungna minerna att icke allt var som
det borde med trefnaden. Här och hvar byttes ett
skarpt ord mellan skålarne, som gaf vid handen att
dyningarna gingo höga efter stormen. Snart kom
också hela saken fram i dagen. Den som kände
kung Erik närmare kunde strax märka på hans min,
att han blef illa till mods, när han fick veta hvad
som händt. Men långt ifrån att säga något häftigt
ord, som eljest var hans vana, sökte han tvärt om,
sedan rikskansleren i mildrande ordalag förklarat an-
ledningen till trätan, att stifta fred mellan parterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
