Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna tystna i rätta ögonblicket, — »men det veta
också vi, som äro af gammal adel, att om mennisko-
lif och menniskoheder böra gamle, förfarne män räda
och inga unge pojkar eller skrifvareglopar. Uti rät-
ter, der sådant folk gå in, gå de gamle ut.»
»Väl sagdt, frände!» inföll kungen med en knappt
märkbar anstrykning af skärpa i tonen, hvarpå han
vände sig tvärt om på klacken. — »Och nog nu om
denna sak!»
Det ryckte till i mungiporna på honom, då han
utsade de sista orden. Och detta var icke något
godt tecken, tänkte doktor Benediktus, som var van
sedan längre tid tillbaka att noga iakttaga de väx-
lande uttrycken i detta sällsamma ansigte. Men kun-
gen talade ej ett ord vidare om saken, utan tömde
lugnt sitt glas och gick derefter bort och satte sig
vid rikskanslerens sida, spörjande honom helt förtro-
ligt om hans resa,
Det muntra lag han väntat sig få deltaga uti
blef emellertid icke utaf. Det hvilade en förstämning,
för att icke säga dåsighet öfver det hela, som bjert
afstack mot det bullrande lif, som nyss varit rådande,
men som intet magtspråk i en hast kunde uppväcka
på nytt. Först långt efter midnatt började man dock
troppa af hvar och en till sitt.
Då grefve Svante gick ut i gången för att ropa
sina tjenare att följa sig hem, steg doktor Benediktus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
